Pass auf!

Egentligen är det bäst att försöka hålla fönstrena stängda. Gamla hus följer farbror Pauls princip, "håller det ute kylan så håller det ute värmen". Fast sanningen är att det inte alls håller kylan ute. Inte värmen heller. Men sanningen är också att om man inte aktar sig så kommer djuren in. Jag låg och halvsov i lördags och precis när jag öppnar ögonen ser jag hur herr duva spatserar bakom den vita gardinen. Helt ogenerat på mitt fönsterbräde. I min lägenhet. Innan jag hinner reagera ser jag sen hur han precis vänder ut genom det halvöppna fönstret och fortsätter spatsera utanför. Jag har alltså haft dem inne hos mig. Det är nästan värre än jättespindeln jag lyckades mörda nyss när den satt i mitt handfat och spred ondska.

Mor ringde idag och förvarnade om att min sötaste moster med man är i faggorna. Jag skulle ändå städa idag men shit. Hon dammsuger varje dag och jag har gjort det två gånger sen jag flyttade in. Sen när moster ringde hann jag inte svara och jag har fortfarande inte ringt trots att jag ärligt vill träffa dem. Och jag har fortfarande inte riktigt städat.

Räsersaaben fick två ordentliga körare och tog sig till sist genom besiktningen. Bara det att besiktningsmannen i sin iver att testa sätesbultar brukade våld på bromspedalen så till den milda grad att bromsljuset liksom aldrig nånsin mer vill slockna. Detta får till följd att jag själv i det civila måste följa den regel jag försöker pränta i alla mina barn på jobbet: Så fort du parkerat, ta av minuspolen. Dessutom går det inte att dra fram sätet riktigt så långt som jag behöver för att kunna trampa ner kopplingen. Det tog ett par dagar av funderande och utnyttjande av privatchaufför innan min bruna filt löste problemet och handikappanpassade skiten.

Nu är det en vecka kvar till det som jag fortfarande ser som en otrolig lyx: Tre veckors betald semester i ett svep. Det blir det vanliga: Lathet med alko, ostkusten med mor och far, Malmö med kärlek. Och nåt alldeles fantastiskt romantiskt.

Men nu jävlar ska det städas.