Puss
Jag är så jävla vuxen. Ibland sätter jag en ära i det. Idag på jobbet pratade vi om ifall vuxna har mjukisar på sig hemma. Jag tror inte det. Under många år hade jag inga mjukisar och skulle aldrig drömma om att dra runt i fula kläder ens hemma. Nu åker brallerna av direkt när jag kommer hem. Men jag tror ändå inte att vuxna har mjukisar.
Imorgon ska jag gå upp kvart över sex. Det gör jag varje vardag. Jag åker till jobbet cirka tjugo i sju med min gubbabil. På jobbet sitter jag på ett kontor kanske 60 procent av tiden. Vid mitt bord sitter två andra. I hörnan mitt emot sitter fyra andra och i en annan hörna sitter två, men man ser ingen av dem för det är hyllor emellan. Ibland är det andra där och jobbar, kanske två dagar i veckan. De pratar andra språk men sitter aldrig vid mitt bord. Det första jag gör när jag satt på mina två datorer är att sätta på kaffet, om inte den andra tjejen som jobbar där redan har kommit för då har hon gjort det. Det är lite en tävling, hon gillar inte mitt kaffe eftersom det är för starkt och jag gillar inte hennes eftersom det är för svagt. Resten är delade rätt jämnt har jag en känsla av. Ibland blir jag störd, kanske uppringd, just när jag ska dricka mitt kaffe. Det tycker jag är jobbigt. Men i vanliga fall dricker jag två koppar kaffe och gräver fram saker ur en databas och stoppar in samma eller andra saker i olika excelark. Kanske pillar jag lite med en pivottabell. När kaffet är drucket börjar kampen. Jag slåss mot fegheten hos mig själv och dumheten hos andra. Får man säga så? Nej. Ibland blir det bråk, även om de oftast inte vill eller vågar dra in mig. Jag brukar skolka från mötena när jag vet att det kommer bli bråk eller bara tjafs. Det är ett par gånger i veckan. Då är jag tvungen att gå ut och kolla på nåt precis när mötet är. På jobbet har jag alltid telefonen på ljudlös för att den inte ska ligga och ringa ifall jag är på toa. När jag är ute har jag en stor jacka i självlysande gult. Den är så stor att jag inte känner telefonen vibrera när den ligger i fickan. På så sätt slipper jag bli störd. Jag inspekterar, samlar ihop mina data och när jag kommer in igen är mötet över och jag fortsätter lista, räkna och analysera. Ganska ofta är jag i den så kallade verkstan. Där får jag alltid mycket information och det är alltid saker på gång även om jag inte alltid är så nöjd med tempot på det jag beställer. Men jag gillar verkstan. Jag har alltid en lista som gäller verkstan i min mapp. För varje sak jag stryker kommer det till minst två.
And on and on it goes.
Nu ska jag tvätta och städa.
Imorgon ska jag gå upp kvart över sex. Det gör jag varje vardag. Jag åker till jobbet cirka tjugo i sju med min gubbabil. På jobbet sitter jag på ett kontor kanske 60 procent av tiden. Vid mitt bord sitter två andra. I hörnan mitt emot sitter fyra andra och i en annan hörna sitter två, men man ser ingen av dem för det är hyllor emellan. Ibland är det andra där och jobbar, kanske två dagar i veckan. De pratar andra språk men sitter aldrig vid mitt bord. Det första jag gör när jag satt på mina två datorer är att sätta på kaffet, om inte den andra tjejen som jobbar där redan har kommit för då har hon gjort det. Det är lite en tävling, hon gillar inte mitt kaffe eftersom det är för starkt och jag gillar inte hennes eftersom det är för svagt. Resten är delade rätt jämnt har jag en känsla av. Ibland blir jag störd, kanske uppringd, just när jag ska dricka mitt kaffe. Det tycker jag är jobbigt. Men i vanliga fall dricker jag två koppar kaffe och gräver fram saker ur en databas och stoppar in samma eller andra saker i olika excelark. Kanske pillar jag lite med en pivottabell. När kaffet är drucket börjar kampen. Jag slåss mot fegheten hos mig själv och dumheten hos andra. Får man säga så? Nej. Ibland blir det bråk, även om de oftast inte vill eller vågar dra in mig. Jag brukar skolka från mötena när jag vet att det kommer bli bråk eller bara tjafs. Det är ett par gånger i veckan. Då är jag tvungen att gå ut och kolla på nåt precis när mötet är. På jobbet har jag alltid telefonen på ljudlös för att den inte ska ligga och ringa ifall jag är på toa. När jag är ute har jag en stor jacka i självlysande gult. Den är så stor att jag inte känner telefonen vibrera när den ligger i fickan. På så sätt slipper jag bli störd. Jag inspekterar, samlar ihop mina data och när jag kommer in igen är mötet över och jag fortsätter lista, räkna och analysera. Ganska ofta är jag i den så kallade verkstan. Där får jag alltid mycket information och det är alltid saker på gång även om jag inte alltid är så nöjd med tempot på det jag beställer. Men jag gillar verkstan. Jag har alltid en lista som gäller verkstan i min mapp. För varje sak jag stryker kommer det till minst två.
And on and on it goes.
Nu ska jag tvätta och städa.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida