Moi

Idag hände en skitbra grej. Och flera mindre rätt så bra. Den stora bra grejen tänkte jag fira genom att inte laga min mat själv men jag pallade inte gå utanför lägenheten så det blev burksoppa och rost. Min mathållning är katastrofal. Jag tycker att det jag äter nu är lagad mat. Och det är anledningen till att jag har lika lite pengar nu som när jag tjänade hälften så mycket.

I samband med den skitbra grejen uppstod ett kommunikationsproblem som jag grämer mig över. Men sen när stavas Ehrling med Ä? Jag blandade alltså ihop en bokstav med en person som alltså inte fanns. Det var inte mitt fel.

Ikväll ska jag ägna mig åt ekonomi, det gillar jag. Har jag sagt att jag ska bli ekonom? Efter jul. Nu måste jag ringa L och släppa ut lite övertryck (obs positivt).

Fransk musik som jag älskar:

Alizee
Mylene Farmer
Francois Hardy

And so it was jag skrev en lista i min blogg.

Onna

Prata om samma sak tio gånger. Jag ger internet explorer tillgång till internet. Lord I'm merciful.

Kan det vara jag som inte ger människor chansen att utveckla sina resonemang? Hur som helst känns det som att det bara är ett jävla petande och ingen törs tala till punkt annat än för att framstå som tuff.

Jag önskar mig mest av allt: Rättvisa. Ärligt alltså. Att de som är dumma får på tasken och att jag som är bra får vara ifred.

Idag på mötet gick en gubbe jag jobbar med förbi bakom och typ dog mig i hästsvansen. Sen jobbar vi ihop som om inget, för det är ju verkligen inget, inte i förhållande till annat.

Jag har verkligen åkt dit på den här svenska grejen som alla krogar verkar köra med och kanske har gjort länge, vad vet jag, jag har inte haft pengar mer än ett tag. Fräscha råvaror, lite fräckt. Jag har rödbetor i maten en gång i veckan. Barcelona verkar vara så himla härligt.

Det första var alltså sant men snart får jag spela synt, då kanske det andra går över. Är jag kryptisk? Jag är så himla härlig. Anyways, för att inte framstå som så jävla kall: När min mamma varit här trivs jag bättre hemma för det ligger kvar en bit kaka på bänken och i fönstret står en blomma. Sista rosen i trädgården blommar till födelsedagen sin vana trogen. Min far odlar författarfriss som aldrig förr och mamma är en av få som förtjänar makten och härligheten.

Puss

Jag är så jävla vuxen. Ibland sätter jag en ära i det. Idag på jobbet pratade vi om ifall vuxna har mjukisar på sig hemma. Jag tror inte det. Under många år hade jag inga mjukisar och skulle aldrig drömma om att dra runt i fula kläder ens hemma. Nu åker brallerna av direkt när jag kommer hem. Men jag tror ändå inte att vuxna har mjukisar.

Imorgon ska jag gå upp kvart över sex. Det gör jag varje vardag. Jag åker till jobbet cirka tjugo i sju med min gubbabil. På jobbet sitter jag på ett kontor kanske 60 procent av tiden. Vid mitt bord sitter två andra. I hörnan mitt emot sitter fyra andra och i en annan hörna sitter två, men man ser ingen av dem för det är hyllor emellan. Ibland är det andra där och jobbar, kanske två dagar i veckan. De pratar andra språk men sitter aldrig vid mitt bord. Det första jag gör när jag satt på mina två datorer är att sätta på kaffet, om inte den andra tjejen som jobbar där redan har kommit för då har hon gjort det. Det är lite en tävling, hon gillar inte mitt kaffe eftersom det är för starkt och jag gillar inte hennes eftersom det är för svagt. Resten är delade rätt jämnt har jag en känsla av. Ibland blir jag störd, kanske uppringd, just när jag ska dricka mitt kaffe. Det tycker jag är jobbigt. Men i vanliga fall dricker jag två koppar kaffe och gräver fram saker ur en databas och stoppar in samma eller andra saker i olika excelark. Kanske pillar jag lite med en pivottabell. När kaffet är drucket börjar kampen. Jag slåss mot fegheten hos mig själv och dumheten hos andra. Får man säga så? Nej. Ibland blir det bråk, även om de oftast inte vill eller vågar dra in mig. Jag brukar skolka från mötena när jag vet att det kommer bli bråk eller bara tjafs. Det är ett par gånger i veckan. Då är jag tvungen att gå ut och kolla på nåt precis när mötet är. På jobbet har jag alltid telefonen på ljudlös för att den inte ska ligga och ringa ifall jag är på toa. När jag är ute har jag en stor jacka i självlysande gult. Den är så stor att jag inte känner telefonen vibrera när den ligger i fickan. På så sätt slipper jag bli störd. Jag inspekterar, samlar ihop mina data och när jag kommer in igen är mötet över och jag fortsätter lista, räkna och analysera. Ganska ofta är jag i den så kallade verkstan. Där får jag alltid mycket information och det är alltid saker på gång även om jag inte alltid är så nöjd med tempot på det jag beställer. Men jag gillar verkstan. Jag har alltid en lista som gäller verkstan i min mapp. För varje sak jag stryker kommer det till minst två.

And on and on it goes.

Nu ska jag tvätta och städa.

Heta stolen

Shit alltså jag är kär. Sen april nångång har mitt liv varit oändligt mycket ljusare. Och gissa vad karln gjorde - städade hela mitt kök när jag satt och var stressad för vissa deadlines samt tjurade över min egen oförmåga att tro på mig själv. Sicken en.

I alla fall så svalde jag två räkor igår för att hålla god ton. Det gick, men det har sökt mig under dagen. Fast vad gäller det fysiska är jag mest orolig för min egen inaktivitet.

Helgen var lugn som vanligt. Vi klarade två tredjedelar av filmen den här gången, sen var det tack och hej pang bom. Fördelen är ju att vi vaknar åtta och får dubbelt så långa lediga dagar som innan. Natten till idag var hemsk, jag fick för mig att det var räkorna som höll mig kokhet och irriterad fast det är mer sannolikt att det var det sena artighetskaffet kanske. Sen small det utav bara helvete så att vi båda for upp och svor och efter det var det ju lögens att försöka somna.

Veckan känns lite stress så den har fått en egen lista. Idag ströks två av åtta poster. Äta middag och jobba. Neje. Fast äta borde stå på listor eftersom det tydligen räcker med kaffe för Anna nuförtiden. Aptiten? Nä.

A just det: Vi vann på lotto förra lördagen. 21 spänn. Nu leder bajen och för att hedra vår för länge sedan bortgångne vän Ludde hurrar jag lite tyst. Pappa la en sockerbit på Luddes nos och sa olika fotbollslag. Ingen reaktion. MFF? Nej. AIK? Nej. Bajen? Plopp! så for sockerbiten upp i luften och in i munnnen.