Vredens barn

Fy fan.

Jag är tillbaka i hemmet efter en månads exil. Det är skit här alltså. Ha aldrig hantverkare i hemmet. Men mest är det synd om mig eftersom min kropp håller på att kollapsa. Vet inte vad det är, men jag låg vaken HELA natten och hade skakningar och hjärtklappning. Säg nu inte stress, jag har aldrig tänkt så lite på jobbet som just nu. Konflikter och knutar upplösta och jag ska ju till och med sluta. Så nej, det är inte det. Men vad är det? Dessutom håller mina ögon på att ramla ut eftersom huden runt dem torkar och faller av. Jag ser äcklig ut. Sista grejen som ni ska tycka synd om mig för är att eftersom elen numera är jordad passar inte mina skarvsladdar vilket innebär att jag inte kan lyssna på musik heller.

Meningslöst.