Röv

Jag skryter vidare. Jag har aldrig i hela mitt liv druckit "latte". Jag vet knappt vad det är, det är väl kaffe med mycket mjölk? Varför har det ett eget namn? Jag är så jävla ball.

Nu skulle jag kanske ha varit och flyttat åt nån, inte för att jag var tillfrågad, jag blev till och med tillsagd att jag inte var förväntad men hey, man vill ju vara snäll. Fast sen fick jag ångst och stress och den stora tröttheten. Jag avvaktar. Jag har en del annat jag måste styra upp för att känna mig tillfreds. Jag blir nästan aldrig sjuk men nu är det nåt som ligger och gnyr. Allt på en gång, jobba mycket, det är kul, många är arga, ingen vill ha mitt jobb så jag kan få fly fältet och sen ska allt annat göras samtidigt. Det är ju så, jag ska flytta igen. Mitt åttonde hem här i livet, sjunde sen mitt enda barndomshem. Jag börjar bli van, packar inte ens upp allt. Nu låter det som att det är synd om mig, jag får bo i andra hand och det men no. Det är rastlösheten. Mitt eget val.

Ikväll har jag lovat gå på fest. Det ÄR ju roligt men jag är autist, det går inte att komma ifrån. Därför känner jag mig trängd av att ha en tid bokad som jag måste passa, en viss plats en viss tid med umgänge inblandat, inte min grej. Det är riktigt jobbigt. Innan. Sen är jag ju värsta societetslejonet, det fattar ju minsta barnunge.

Jag är alltså inte blond längre. Typ inte. Nästan ingen har sagt nåt så det måste se röv ut. Jag gillar röv.