I was a man before.
Heja den serbiska gayschlagern! Gött. Sånt värmer ett gammalt hjärta som mitt. För att fira ska jag köpa mig en svart kostym och slips.
Igår fick jag äntligen träffa några som jag inte hade träffat innan. Det var trevligt. Där ska man alltså få en bebis, något som jag inte stött på tidigare. Jag visste inte att man måste förbereda sig så men vid närmare eftertanke verkar det ju klokt. Man orkar kanske inte fixa allt när den har kommit ut, eftersom det verkar vara det värsta helvetet på jorden som en människa kan råka ut för, enligt expertbedömare i form av bittra pappor jag jobbat ihop med.
I veckan var jag i Södertälje och det gick över förväntan. Även maten var prima. Jag tror det kommer att gå. Men tråkigt att vara iväg och allt det där. Ni vet. Jag åker mellan "ha. lätt." och "shit! jag?". Som Lina sa: Fattar ni inte? Jag kan ju inte sitta här? Jag har följt med pappa till jobbet! Men i alla fall. Jag märker nu effekten av att ha levt ihop med en ganska jobbig kund (eh) så länge. Inga andra problem känns som riktiga problem. Jag måste försöka trösta min efterträdare med det. "Man blir man" ska jag säga.
Mest nöjd är jag över att jag börjat "träffa folk" igen. Autismen är ju sådan att det blir värre ju längre tiden går. Sen när man väl har pressat sig igenom det här hemska umgånget en gång och insett att det faktiskt var roligt så är det nästan så att man längtar till nästa gång.
Igår fick jag äntligen träffa några som jag inte hade träffat innan. Det var trevligt. Där ska man alltså få en bebis, något som jag inte stött på tidigare. Jag visste inte att man måste förbereda sig så men vid närmare eftertanke verkar det ju klokt. Man orkar kanske inte fixa allt när den har kommit ut, eftersom det verkar vara det värsta helvetet på jorden som en människa kan råka ut för, enligt expertbedömare i form av bittra pappor jag jobbat ihop med.
I veckan var jag i Södertälje och det gick över förväntan. Även maten var prima. Jag tror det kommer att gå. Men tråkigt att vara iväg och allt det där. Ni vet. Jag åker mellan "ha. lätt." och "shit! jag?". Som Lina sa: Fattar ni inte? Jag kan ju inte sitta här? Jag har följt med pappa till jobbet! Men i alla fall. Jag märker nu effekten av att ha levt ihop med en ganska jobbig kund (eh) så länge. Inga andra problem känns som riktiga problem. Jag måste försöka trösta min efterträdare med det. "Man blir man" ska jag säga.
Mest nöjd är jag över att jag börjat "träffa folk" igen. Autismen är ju sådan att det blir värre ju längre tiden går. Sen när man väl har pressat sig igenom det här hemska umgånget en gång och insett att det faktiskt var roligt så är det nästan så att man längtar till nästa gång.
1 kommentarer:
Sis!
Här är det inget kul. Jag har en färdig uppsats som inte kommer bli godkänd och har missat hela våren på grund av den. apa. när ses vi?
puss.
I
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida