My one dream, my only master

Jag är hemma idag. Inte sjuk eller så, bara hemma. Jag var tvungen att hinna ikapp. Jag svarar inte i telefon, bara om det är älsklingen. Sen skriver jag lite. Det är nämligen så att jag i min desperata iver att bli som älsklingen skrivit in mig på A-kursen i företagsekonomi vid Uppsala Universitet (halva A-kursen, that is. På distans). För att få komma åt det göttaste, kalkylering och redovisning, måste man traggla sig igenom marknadsföring och organisation och ledarskap. Sicket skit! Jag ligger alltså i sängen och blajar om olika marknader och shit. På fritiden. Jag vill ju räkna och mysa.

Men det var nog inte det jag skulle hinna ikapp. Det var allt det andra. Jag har t.ex. inte kammat håret en enda morgon på två månader. Haft samma byxor typ. Ätit pizza utan att reagera. Hur hinner man ikapp det? Jag skulle klippa mig, tvätta mina kläder, handla mat. Icke. Efter flytten, säger man. Efter flytten.

Detta med filten. Eller så bara

Going back to my roots.

Oh! On and on om mitt eviga arbetande: Jag blev inbjuden att som sakkunnig tala på konferens i den europeiska huvudstaden. Tills dess måste jag alltså klippa mig och stryka en skjorta. Bra med deadlines.