Framsteg

Jag går och lägger mig nu.

Oknytt

Woa! Vi har trådlöst internet! Efter ett segt försök för fyra år sen hade jag bestämt mig för att trådlöst internet inte funkade eller i alla fall inte var värt besväret och pengarna. I was wrong. I samband med ett tekniskt projekt i hemmet var vi runt i datorbutiker och slog spontant till med en trådlös router igår kväll. Efter att jag som vanligt gett upp och blivit arg peppade/tvingade jag baby, som tror att han inte kan något om datorer och aldrig vågat bevisa motsatsen, att slutföra projektet. Han knäckte koden och här är vi nu: En tiometers orm lättare.

Inatt sov jag två timmar. Jag var trött och lugn men sen kunde jag bara inte sova. Stormen gjorde sitt till och jag blev varmare och varmare. Tänkte inte ens på jobbet, jag bara kunde inte sova. Det kröp i hela kroppen. Vid tretiden kom ett klart månsken. Då tänkte jag på vad mamma alltid sa när det var oro och man inte kunde sova, att det var oknytt i luften. Det var klart oknytt i natt. Jag slumrade lite och steg upp vid sex för att köra till Halmstad. Jag kunde ju inte ställa in, Therese skulle komma ner från Göteborg för att lära mig lite av sin visdom innan hon går hem och blir mamma. I Löddeköpinge ringde Therese och ställde in mötet av personliga skäl. Jag blev inte ens arg. Jag har uppnått en viss yogi-status. Jag körde dit i alla fall.

Varför kan jag bara inte vara såhär?



Jag är mer såhär, men det är ju i och för sig också bra.



Som katten alltså.

Börn

För övrigt beskriver min syster ett fenomen från vår barndom helt klockrent. Jag kan tillägga att vi även odlade kaniner och hönor som vi sen åt upp. Jag var helt ok med det. Däremot tror jag att styckandet av gris och kalv i vårt kök kan ha en stor roll i det faktum att jag inte accepterar kött som människoföda.

Mandelbrot

Just i detta nu bakar jag bröd samtidigt som baby gör mandeltorsk (ja inte torsk då eftersom det ska man inte köpa, men en annan vit firre som är substitut). Mandeltorsk! Som så många andra har jag plötsligt kommit ihåg barndomens enda fisk som var god. Kvällen är räddad.

Idag var vi på utställningen om Malmös stadsutveckling och arkitektur på Form/design center. Det var intressant men man skulle ha velat ha mer. Vi hittade även en liten bok som går igenom 250 av malmös byggnader och berättar vem som gjort dem, när, hur och varför. Precis det jag tjatat om en massa gånger att jag vill ha. Nu kommer jag att sitta med näsan i den hela kvällen. Vi träffade även David, Mirjam och italienaren där. Den sistnämnde visade sina magnifika skor inköpta på det dyra stället på gågatan. 4500 hade de kostat och det var de min själ värda. Själv köpte jag en ny anteckningsbok.

Bearshare

Jag har fått en konsult som ska hjälpa mig med ett projekt jag blev inkastad i och som min chef egentligen inte tycker att jag ska lägga tid på men jag måste för vi har inget val. Denna konsult verkar mycket trevlig och kunnig. Ändå får jag bara ångest. Jag måste försöka identifiera ångesten och ta bort den. Mycket är relaterat till språket konsulten använder. Jag begriper inte hälften, men jag vet inte om det är för att

a) jag inte begriper sånt jag borde begripa
b) konsulten inte begriper situationen
c) konsulten använder konstiga konsultord
d) konsulten med flit vill få mig att verka dum

Sanningen är antagligen en kombination av b och c, tillsammans med den pengapåse som står mitt på bordet som konsulter nu har nosat sig fram till. Tyvärr är jag sådan att jag automatiskt utgår från att det är a tillsammans med d som gäller. Det värsta är att om jag säger ifrån så får konsulten inte vara med och så står jag där med skiten själv och har dessutom missat chansen att lära mig svåra konsultord. Konsulten vill att vi ska hålla på med processer och flöden och sånt som har svåra konsultnamn och det vill väl jag också egentligen men hey, jag har fullt sjå med att begripa varför folk inte gör som de ska. Jag vill säga med finsk brytning börja jobba pojkar. Det borde vara enkelt men eftersom det är gubbar vi talar om så blir jag helt ledsen och vill springa och gömma mig. Inte särskilt elegant. Jag måste ta till några av råden jag har fått från P och lära mig att agera som pojkar, dvs bara ta till mig det positiva och utgå från att jag är bäst vilket jag ju vet att jag är egentligen.

Min vana trogen när jag får lite ångest så kollar jag på djurvideor.



Nu stämplar jag ut.

Idag har jag klippt mig vilket är bra. Dessutom bokade jag service på bilen igår så nu börjar det praktiska att komma i ordning. Och just ja vi har även el i hela lägenheten och det känns lyxigt. Det var en kabel som smält pga dålig kontakt. Ett reklamationsfel. Som kunde ha startat en brand men elektrikern trixade oss till att tro att han vet vad han håller på med.

Perkele

Igår kväll fick jag höra fantastiska historier berättade av en finländsk man som varit med ett tag. Han går under benämningen streetwise hos oss. Han berättade om krigen, visste ni att 20 000 av de röda avrättades av de vita i koncentrationsläger under och efter inbördeskriget? Det visste ni kanske, antagligen jag också en gång i tiden men allt sånt har ju försvunnit bort. Jag hade glömt att Finland haft ett inbördeskrig och tre krig under andra världskriget. Nu vet jag det igen. Jag fick också höra om den grekisk-ortodoxa kyrkans historia i Finland, hur de vita och röda fortfarande lever kvar och om nunnor som dog av röntgenstrålning. Efter det talade vi om Focaults pendel, japanska namn, jesus och berättarens 500 kokböcker. Har ni tänkt på vikten av att sätta er hund i en fransktalande hundskola om ni bor i Bryssel? Alltihop i en jugendvilla på ett högt berg i en mörk skog nära havet någonstans i Finland. Vem tror ni det var som berättade allt detta? Chefsgubben "hej flickor".

Jag fick även inför framtiden tips om hur man undviker baksmälla när man är i Ryssland: Ät massivt och drick endast ren vodka. Blandar du är du körd.

Idag har jag alltså åkt hem till hemmet igen. Naturligtvis gick flygplanet sönder, inte i luften gudskelov, men sin vana trogen när jag ska ut och flyga. En gång när vi skulle till Tallinn försvann planet helt och ingen visste varför. Vi åkte till Helsingfors i stället men det är en annan historia. I alla fall: Jag åkte alltså just till hemmet eftersom elektrikern skulle komma "på eftermiddagen". Vid fyra ringde jag och ojdå, han hade glömt. Kan han komma imorgon i stället? Näpp! För då är ingen av oss hemma! Jag började nästan gråta men det beror nog mest på den finska huvudvärken sen igår. "Ni får väl äta på McDonalds!" sa han.

Nu ska mamma ge er ett råd: Gör rätt från början. Det lönar sig alltid. Jag sitter här och försöker begripa hur man tänkte när man tog genvägar som jag nu måste räta ut. Se där, där har jag ju svaret på ett beslut jag ska ta imorgon! Jag ska göra RÄTT! Tack för hjälpen barn.

Hyvvää

Jag vaknade fyra i morse och kunde inte somna om. Surt eftersom det var halv fem jag skulle upp. Nu är jag helt skadad, yr i bollen och skakig. Jag är för gammal för sånt hära. Jag längtar bara efter baby.

Jag sitter på mitt rum på en konferensanläggning ett par mil utanför Helsingfors. Vi har haft "workshop" hela dagen och det har väl varit över förväntan men jobbigt. Vi får i alla fall illusionen om att vi får vara med och påverka riktningen nu när precis allting ska förnyas. Vet ni vad gubbarna gör nu? Jo de bastar så klart. Hyvens som de är hade de bokat en egen bastu till "damerna" men jag och den andra damen var ungefär lika intresserade så nu sitter jag här i stället. Funderar på att sova en timme innan jag ska på middag. Kanske borde jobba men jag är så blåst så det skulle ändå inte bli något.

Det positiva är att jag nu fortfarande kan skylla på att alla beslut ändå tas i bastun. Bekvämt.

Imorgon ska vi äta frukost och flyga hem. Vän av hemmet undrar varför vi inte fick flyga hem i kväll. Hur som helst så kommer elektrikergubben imorgon och tittar på krypandet. Jag hoppas att han löser det. Jag orkar inte med såna praktiska saker. 1500-milaservicen på bilen har jag inte lyckats boka fast jag nu har rullat 1600 och håret skulle ha klippts i september. Det är det vanliga! Jag måste skaffa en personlig assistent.

P.S. Anekdot från lunchen då vi anlände och östra ligan redan satt och åt. Jag och den andra kvinnan hälsar på chefsgubbe som säger till vår VD: "Men vad trevligt XX, du har tagit med flickorna!" D.S.

Min arvedel

Ångest hörrni. Jag vill inte gnälla men... jag blir så liten när baby åker iväg. Nu åkte han bort och kommer hem på onsdag kväll. Under den tiden ska jag i min ensamhet klara av att gå upp mitt i natten och åka till Finland för att delta i en workshop som jag är rädd för. Sen ska jag ta emot elektrikern på tisdag. Det är nämligen så att vi inte har någon ström i köket. Välinformerade källor har förklarat att det är fas 2 som är utslagen, och vi har konstaterat att alla säkringar är hela. "Krypfel" sa man, och ryste lite så jag antar att krypfel inte är det fel man helst av allt vill ha. Hur det än är så står min stackars surdegsdeg kvar i farmors gamla degmaskin på diskbänken. Den jäste ändå inte.

Ångest två är att jag nyss insåg att det gått två månader sen jag konstaterade att om jag inte går och ser Du Levande på bio så kan jag ju gå och lägga mig. Nu har den slutat gå. Två månader av jag-ska-bara blinkade förbi och alla andra levde normala liv med det så berömda självförverkligandet (=livet utanför jobbet/hemmet). No wonder att jag blir mållös när jag ska bekanta mig med folk och de frågar vad jag gör "annars".

Ångest tre är det som händer när man måste jobba med nya gubbar. Gamla gubbar som känner mig är inga problem, nya gubbar får mig att inse att kvinna=alien. Jag blir tagen på allvar, ingen gör något fel egentligen men HELA JÄVLA TIDEN så är det saker som talar om för en att man är något annat. Det är det enda i hela världen som gör mig osäker. Borde jag prata mer eller är du redan skräckslagen för att jag över huvud taget har en åsikt? Sitt inte där och glo! Tja. Andra har väl behandlat ämnet nog. Men det äcklar mig.

Detta blev ju inte särdeles glatt och lustigt. Jag kan inte hjälpa det. Jag kommer igen. Puss.

Bored before I even began

Jag är mycket glad över att min surdeg som jag satte i söndags har tagit sig. Den har bubblat till sig ordentligt. Tyvärr är jag som vanligt borta nästan hela veckan så jag kan inte baka något av den, men till helgen ska det bli av. Jag planerar att systematiskt och metodiskt utveckla baket tills jag har uppnått perfektion, likt det himmelska bröd man får på Malmös bästa restaurang Mrs Brown. Jag har konstaterat att det måste vara mycket olja för att få den konsistensen.

En annan sak som glädjer mig är att min orkidé blommar igen. Någon dag när jag är hemma och orkar ska jag fota den så ni får se.

I övrigt har jag bytt projekt. Det gamla rullar i bakgrunden och kräver inte direkt någon operativ inblandning från min sida längre. Jag ska klämma ur mig en budget, sen är det klart. Nu har jag kastats in i ett panikartat byte av affärssystem. Helt klart en förändring, och helt klart något som passar mig bättre. Det var dock inte tänkt att jag skulle ägna mig åt detta utan åt något helt annat, men jag fick ta en plats som plötsligt blev tom. Det började så klart med att jag blev jättearg på vissa deltagares mycket negativa ältande och ineffektivitet och kanske ännu mer på deras chefers ickeagerande i frågan.

Jag levde i en naiv tro att resandet skulle lugna sig. Detta är nu andra resan till Södertälje för denna vecka. Igår var jag i Halmstad. På måndag ska jag till Finland. Nu börjar det faktiskt tära på riktigt. Jag får fundera på det.

För er som undrar så har babys vagel i ögat försvunnit. Han trodde dock ett tag efter att han hade blivit "blind" på det ögat, men sjukvårdsupplysningen upplyste honom om att det inte är så stor risk och efter det har jag inte hört något.

Modellera

Jag blev jätteinspirerad på tåget och var för övrigt på ett utmärkt humör. Men nu är det puts väck allt jag skulle skriva. Humöret är dock kvar. Jag bäddar ner mig.

Blixa

Det blev ju bättre. Mycket bättre. nu är jag tillbaka igen.

Jag tog ledigt på förmiddagen idag, samt låtsas att min telefon är lite paj. Det blir ändå över 40 timmar denna vecka, jag vill ta det lite lugnt. Nu har jag skrivit färdigt ett PM samt surflökat sen halv nio. Snart ska jag hämta bilen på verkstaden och sen äta lunch med baby. Vid tre åker jag norrut för näst sista gången officiellt.

I wish this could be your colour har jag på hjärnan. Varför det, det måste vara fem år sen jag lyssnade på den? Annars är jag glad för att min orkidé snart blommar igen samt för att min baby är den finaste älskling som finns på denna jord.

Bull

Vad har jag gjort? Något fel har jag uppenbarligen begått med tanke på den måndag från helvetet jag fick som tack.

Ikväll sover jag på Grand Hotell i Halmstad. Varför, undrar ni, när jag bor i Malmö? Ja det undrar jag också. Eftersom bilen är på behandling tänkte vi på något underligt sätt att det skulle vara enklast. Nu förstår varken baby eller jag hur vi tänkte. Jag sitter alltså här och fryser och har inte femman på tv:n. Att inte ha femman klockan nio en måndag, ensam på hotellet, är det värsta som kan hända. Normalt hade jag bäddat ner mig och halvsomnat till CSI, men nu? Men det är inte det värsta. Det värsta är fisken för 225 kronor som jag beställde, eftersom jag inte kan få varm mat till lunch när jag är här så tänkte jag att jag måste ju äta ordenligt. Alltså. Det var mikrad potatis och dyig fisk, typ spättan man får i en låda när man beställer lunch. Jag kunde inte äta upp. Hungrig som as. Jamen jag tar nötter i minibaren tänkte jag. Vilken minibar? En Ramlösa i garderoben kanske? Dessutom kunde jag inte göra ett skit på jobbet av olika skäl, bland annat tappad sug på grund av folks inställning. Buhu buhu! Jag vill hem till baby och kramas. Om inte imorgon blir bättre säger jag upp mig.

Fast jag fick prata om vad jag tycker om företaget med en finsk organisationskonsult och det var roligt. Som man frågar får man svar.

Mer mög: En av mina allra bästa arbetskamrater har helt och fullständigt kollapsat, den beryktade väggen. Totalt knäckt, utan förvarning. Jag är så ledsen och önskar att jag kunde göra något.

Byta jobb?

Fasta situationer

Baby har fått en vagel i ögat. Det kan tyckas harmlöst, men icke. Han kan inte titta med ögat och det svider och rinner hela tiden. Igår var vi hos doktorn och fick salva, och idag har det suttit en lapp för ögat så att han inte kan blinka. Baby kan nämligen inte blunda med ett öga åt gången. Hur som helst, jag önskar att jag kunde göra mer för att ta bort det onda. Så är det ju.

Nu är det fotboll på tv, ungefär lika innehållsrikt som trav för en sån stackare som mig. Jag har gjort halvhjärtade försök några gånger, men jag ser inte vem som har bollen, så intressant tycker jag att det är. Jag skulle kunna skylla detta på idrottsfascisterna som var tuffa i byn. Fy på er! Nej. Jag skulle kunna vara bitter för det spe jag fått utstå men det är jag inte! För precis som för alla andra så skulle jag ju ha varit en tönt idag om jag inte var töntig i byn som liten.

Vad mer? Igår var vi på två födelsedagskalas, onda ögat till trots. Jag åt två tårtbitar, baby tre och en halv. Jag är mycket nöjd med det kraftigt reducerade alkoholintaget.