Näring

Alltså jag känner inte att jag är hungrig förrän det är för sent. Då är jag så hungrig att jag äcklas av mat. Som när man är övertrött (och äcklas av sömn?). Det är för att jag jobbat i soffan idag. Det låter knäppt kanske ni säger men det är det inte. Förklaringen är att jag inte är betrodd att aktivera trådlös nätverksanslutning på min jobbdator, inte ids ringa IT och därmed måste plugga i hederlig gammelsladd som baby slängt och allstå måste jag ta en överbliven kortis som då bara räcker över soffans ryggstöd. Med datan i knät har jag varit ett under av tyst effektivitet. Till och med rapporterat av, det tillhör inte vanligheterna. Jag skiter i det, verkar utan att synas. Och just det hemma blev jag för att det är fredag och jag känner för det. OCh för att bilen är på service och jag vill inte riskera att fastna in the office med diverse medarbetare.

Om ni bra visste what goes on härinne för tillfället. Efter en period av slätstrukenhet har känslor börjat röra på sig, annas gamla vanliga ups and downs är tillbaka. Syndrom. Jag hittade pessimista och jag önskade att jag hade tid att läsa allt för jag blev jättekär! Hej hej! Men nu måste jag resa mig ur soffan innan jag torkar fast och dör. Arbetsdagen är över, dags att läsa en bok.