onsdag, februari 13, 2008

Like a millon dollars

Jag vet att jag är bra. I mitt huvud är jag bland de bästa. Så när jag får orentlig beröm för det jag gör av någon som verkligen räknas, varför blir jag typ...rädd? Det känns obehagligt. Räkna inte med mig-känslan. Tänk om det inte blir så bra som det verkar? Tänk om allt bara är gullegull? Men när jag uttrycker ovilja mot att bli gullegullad känner jag mig otacksam. Vad är allt detta? En man hade bara göttat sig åt det och kört på. Men jag firar i alla fal lite genom att spela mah jong.

Men jag är i alla fall inte så störd av morgondagens lilla tur som jag brukar vara. Något har väl satt sig.

1 kommentarer:

Blogger Ida sa...

Du är inte bara bra, du är bäst. På allvar alltså.
puss.

2008-02-13 21:39  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida