En mindre plats

Jag skulle rida på hästar om de lät mig. Sova ute om natten och inte vara rädd. Jag önskar när jag tänker med datorn att tankens hastighet var gällande. Att syntax alltid var samma. Gamla synder? Religion har aldrig varit stort för mig. Att det skulle spöka? Jag drömmer förvisso men i vaket tillstånd vet jag att jag är lycklig.

Vad är nu detta för trams? Vad är det för skit ni kommer med? (gnällig gubbröst).

"Jag bara driver med er" sa jag, skrek nästan, när jag lämnade några förra veckan. Det var alltså på rikt, fast de blev bara lite rädda, för innan dess hade jag dragit ett skämt, så typiskt mig. För länge utan frisyr kanske. Omsättningen måste öka.

Det jag försöker säga är att jag sitter här utan att ha gått upp för jag behöver stillhet och ro. Jag behöver bomber och granater.

"Helgen ägnade jag åt matriser och makron, kod och kontroll". Äh. Jag dör av törst.