Få mög i livet

Hellre äter jag själv än jag ser mina barn svälta.

Det är ett av pappas favorituttryck. Jag tyckte det var töntigt förut, nu tycker jag att det är jätteroligt. Idag och igår har jag suttit i "möte" nästan hela dagen. Jag simmade 60 längder och sen åt jag fisk. I bubbelpoolen försökte jag nå mitt inre men jag började hela tiden tänka på lagervärde och reservationer. Så tråkig är jag. Och vet du - I like!

Jag är så jävla nöjd med att jag helt slutat bry mig om att försöka framstå på ett visst sätt, genom att typ gå ut och tvinga mig till umgänge som jag egentligen är livrädd för. Det enda jag inte är nöjd med är att jag är så jävla dålig på att höra av mig till dem jag faktiskt bryr mig om. Jag vet inte vad det är, bara så ni vet det allihopa, jag gillar er mycket och skulle nog vilja umgås och sånt men det går så jävla trögt för mig.

Jag funderade lite på den här: Tjejfärg. Vad är det som säger att det bara var kvinnor som letade bär? Vad gjorde männen när de inte jagade björn? Sket i att plocka bären de alltså inte såg? Var allt man kunde äta rött? Var tog kulturen vägen? Jag har tydliga minnen av att jag på dagis kunde rada upp vilka som var tjejfärger och vilka som var killfärger. Det gällde även lego. Problemet med lego (min favoritleksak) var att det inte fanns så många bitar i tjejfärger. Rött var ju givet, men sen var det mest killbitar. Alltså det gick ju att bygga med dem, men man visste att det var killarnas färger. Gult var den enda färgen som var lite svår att placera. Jag vet inte. När jag kommer till helvetet visar det sig att biologisterna hade rätt.