Face it she's Madonna

Idag anslöt jag mig till facebook. 1: Jag vill vara som alla andra. 2: Jag känner mig så förbannat ensam sen ICQ dog. (Vad hände med Hata Microsoft?).

Dagens bästa: Datakille som fattar vad det handlar om och jag gillar telefonsamtalet.
Dagens sämsta: Min högra armbåge gör förbannat ont när jag försöker stödja på den. Jag kan inte minnas att jag i närtid gjort den något ont, däremot minns jag ett otäckt fall bakåt på en s.k. blandklubb som ägde rum på en krog vid Klara Strand, det måste ha varit 2001, kan stället ha hetat Klara Strand? Det var premiär i alla fall och jag föll på stenbeläggningen och ville inte riktigt kännas vid att jag spräckt båda mina armbågar, pga mitt sällskap.

Ikväll premiäråt jag på Carib Kreol; gosse! Det var klart över förväntan. Annars klarar jag inte att hålla ett hushåll ensam. Jag har ätit fil sen jag kom hem i onsdags kväll. Filen tog slut igår och jag låg vaken på grund av hunger.

Jag berättade för första gången (tror jag) om min barndomspsykos som gick ut på att jag under många års tid trodde att alla andra kunde läsa mina tankar. Allt var en ploj som gick ut på att lura mig. Jag vet inte varför men så var det. Jag kunde inte heller ha bilder med ögon i mitt rum. Det var rätt jobbigt, eftersom jag gillade New Kids On The Block på den tiden, och min tilldelade favorit var Joe. Bilderna på Joe var jag ibland tvungen att täcka över för att kunna vistas i mitt rum. Alla såg ju allt jag gjorde, spciellt genom ögon på bilder, där man hade monterat hemliga kameror. Men värst var nämnda tankeläsning som gjorde att tex en bussfärd kunde bli en plåga, eftersom jag fick sitta och tvinga mina tankar att hålla sig på neutral mark hela tiden.

Nu när jag öppnade Photoshop för första gången på länge blev jag glad av Ctrl-D - jag minns dig än!