Grå, brun, svart

Idag började jag "jobba". Jävla skit. Som tur är var jag ensam på kontoret och inte många verkar vara tillbaka för telefonen har varit relativt tyst och bara ett tiotal mail hade kommit. Jag orkade verkligen inte med det så jag stack hem vid elva, åt lite och sen var jag tvungen att lägga mig och slumra en stund. Helt sjukt slut i huvet. Och just det, kaffekokaren hade möglat. Samtal från ett visst ställe orkar jag inte med ibland för jag har hört det förut så jag ignorerade två av de tre samtalen jag fick. Nu har kaffet äntligen gett lite effekt och jag känner något som liknar livslust igen. Ringde tillbaka för att visa mitt intresse. Nu ska jag göra något. Fast eventuellt går jag på stan i stället.

Apropå min mor så är det naturligtvis inte så att hon är rasbiolog. Hon har bara ett lite eget sinne för humor och är inte speciellt sammanhängande och logisk i sin kommunikation.