Gubbskit

Fjärrkonstrollen till TV:n på hotellrummet. Den är så sjukt äcklig. Ibland kan jag inte stå emot utan måste göra ren den med våtservetter som jag har i necessären. Om det inte fanns så många gubbar överallt på hotellen skulle den inte kännas så äcklig.

När jag kör på motorvägen och någon framför slänger ut en glödande fimp. När jag kör över den ryser jag och det känns som att bilen är sjukt nära att explodera.

Jag tänkte att jag skulle höra hur det lät nuförtiden så jag har haft P3 på i bilen ett par dagar. För det första är det så sjukt tråkigt. Tråkig musik, tråkiga skämt. För det andra finns den kvar, P3-känslan. Jag har haft den så länge jag kan minnas. Den handlar om att det finns en präktig gemenskap mellan en massa människor, där jag inte deltar, ett säkert och lagom poppigt samförstånd. Det var så jävla klockrent när jag hörde en ny låt med Petter och Säkert!. Låten var såklart kass och jag har aldrig ens hört Säkert! men jag vet att det är populärt och inte har med hiphop att göra. Jag är trött och vet inte om jag orkar utveckla den här tanken klart men ni fattar ju. En blandning mellan avundsjuka och avsky. Avundsjukan stör mig mest.

Idag lärde jag mig om ersättningsnivåer och så fick jag veta att en person kör Phaeton. Så jävla kul är det ju inte, jag hade inte jobbat en dag till.

Häromdagen när jag fortfarande lyssnade på P1 hörde jag en debatt mellan hon som startat ett bokförlag med kram-märkta barnböcker, dvs de är granskade ur bland annat genusperspektiv, vilket såklart är helt suveränt, och någon som jag inte minns vem han var. Han argumenterade emot och kände sig uppenbart störd över detta. Han sa bland annat:

Jag har ju två döttrar och en son, så jag är intresserad av det här med jämställdhet.
?

Jag vill inte läsa genuskorrekta böcker för dem för jag vill inte att läsning ska handla om att inpränta ett ideologiskt budskap.
?

Vad är det i alla andra böcker undrar jag? Jag blir så trött på det.

Nu ska jag låta göteborgs oljehamn vagga mig till sömns.