There is no such thing as victory

Man blir alltid bättre av att äta. Vägen till framgång: Sov lite och ät mycket. Anna verkar tro att den heter sov lite och ät lite. Men hur som helst, det gäller huvet. I kroppen känner jag det där lilla jävliga kliandet och illamåendet. Händerna skakar. Pianot i I didn't mean to hurt you hjälper föga mot det som jag vet är en förkylning. Jag har till och med en antydan till huvudvärk.

Då kan vi sjunga så här:

Är du klen? Ha ha!

Så låter det där jag rör mig om dagarna. Om man skulle råka inte kunna ta sig upp och ut alltså. Det är ett ställe som är fostrande och härdande. Jag gillar. Men kroppen försöker säga något. Till er som sitter och gnuggar händerna och hoppas på blond familjelycka kan jag säga sug den. För nu alltså. Det är inte det. Det är den där varianten där kinderna och öronen liksom blossar och man smakar bajs i halsen litegrann. Men det skulle ju vara folk där som jag inte träffat på länge?

Min älskling är förresten gubbrockare för er som inte visste det. När han blir full spelar han luftgitarr. Jag älskar honom.