Sonntag

Vårt restaurangtestarprojekt har startat. Igår: Svea. Resultat: Skitgott. Hälleflundran var helt ljuvlig, mjuk och fin och helt vit, jag har aldrig ätit något liknande. Till den fick man bland annat en sorts smör fullpackat med krossad mandel samt päron och kålrot som ugnsbakats. Mitt tips är att äta där bums. Förra gången åt jag lax grillad med ett lager av kumminfrön med saffranssås till och det var knappast sämre det.

Och sen då? Sen gick jag faktiskt på fest, tänk dig det du. Och det var roligt.

Nu har jag söndagsångest, inte den vanliga utan lite värre för en del jobbiga grejer imorgon och på morgonen ska jag göra en presentation och intervjua en person typ samtidigt och alltihopa ska vara klart halv tio. Men det är inte det. Det är lite jobbiga stämningar och saker i görningen.

Helt sjukt med arbetstiderna nu då, det verkar vara svårt för mig att hinna till saker medan de är öppna. Alltså jag vill bara att ni ska tycka att jag är så jävla ball som "jobbar jämt". Men jag ska klippa mig, och håret, det är ju inte blont så varför försöka? Nej mörkt ska det bli igen. Och sen undrar jag varför en del som jag gillar är lite taskiga, nästan som att det känns som att de måste sätta dit mig. Vad är det? Men å andra sidan fick jag höra skitsnälla ord på icq i fredags. Nu har vi målat ett av fyra rum och slängt skitmycket saker. Jag älskar att slänga saker (=köra dem till tippen/Emmaus). Min dröm är att äga en laptop, en mapp med papper, 20 klädesplagg och ett par grejer till. Men i alla fall, nu ska vi äta marsipanglass från Lejonet&Björnen och se några avsnitt av Lost som vi ser om från början eftersom blondinen inte har sett det innan.

You make me sick

Jag är SJUK! For real! Jag har så jävla ont i min hals att det har hållit mig vaken halva natten. Två timmars sömn, två timmars vridande i smärtor. Igen och igen. Dagen har tillbringats i sängen, svettandes, sovandes till och från och tyckandes synd om självet. Nu är ängeln på middag för att fira ena halvan av Mammapappa som fyller år. Jag fick skicka mina best regards och fortsätta svettas. Det är alltså inte halsfluss, jag är öron-näsa-hals-expert så det vet jag. Det är nåt annat skit, mitt i svalget. Nåt som har legat på lur ända sen förra helgen och kuvat sig under en finlandstripp mini och en löneförhandling.

Ja nu är nästan allt klart, lön, kontor, form och färg, transportmedel och alles. Måste bara ha nån sate som tar över. Please.

We could be like bunny rabbits

Jag heter Anna och mitt stora intresse i livet, förutom min blondin som jag älskar mer än allt annat, är att bli bäst i världen på Excel.

Igår var det trevligt så klart. Jag och någon var överens om hur skönt det är att man accepterar att man inte går ut för att träffa folk, att man bara sitter i ett bås med de man redan känner och har det gött. Till skillnad från för några år sen, då man tvingade sig eftersom man var ballast om man hade flest ytliga bekanta som man träffade ute på klubbar och sånt. Och om man som jag inte ens lyckades tvinga sig så hade man ångest och trodde att man var socialt missanpassad och dålig. Jo, så det var vi överens om. Och att man gillar att gå hem i tid, inte bli så full, värdesätta sin fritid, inte tro att en halvdan kväll blir bättre om man dricker mer och går på efterfest. Ni vet. Och L och A var överens om att jag var lik Reese Witherspoon, ja de hävdade bestämt att det hade de sagt innan. Jag har aldrig varit lik nån innan, förutom mamma, så jag blev glad så klart.

Men någon annan klagade på mig och blev ledsen av att jag skulle gå hem, "du måste ge det en chans, ha lite roligt" fast vi inte hade nåt på gång som skulle hända och jag hade roligt redan. Jag sa som det var, jag har aldrig haft det så bra som jag har det nu, tack och hej. Sen när jag blev skjutsad hem av ängeln märkte jag att jag var rätt så jävla på det ändå. Så när vi kom hem fick jag ligga och babbla tills jag kunde blunda utan problem. Jag babblade mest om alla djuren vi hade när jag var liten och mina föräldrar (pappa) fick nån sorts gröna vågen-psykos. Månskensbonde kallar han det så här i efterhand, kluckar lite och säger att den byrålådan är stängd nu. Jag tror vi var uppe i 80 kaniner när det var som värst. Och hönor och gäss som hotade mig till livet och vallades på bete av mor med sjal på huvudet och en lång pinne i handen. Ja herregud.

Nu har jag återfått medvetandet, fått frukost på sängen med färska frallor av min skatt här i livet som sen for till en hemlig skräddare för att få ännu mer skräddarsydd svid för att få mig ännu mjukare och svagare i benen.

Jag överdoserar på cute overload och kaninungefilmer på youtube. Idag är allting mjukt och fluffigt igen.

There is no such thing as victory

Man blir alltid bättre av att äta. Vägen till framgång: Sov lite och ät mycket. Anna verkar tro att den heter sov lite och ät lite. Men hur som helst, det gäller huvet. I kroppen känner jag det där lilla jävliga kliandet och illamåendet. Händerna skakar. Pianot i I didn't mean to hurt you hjälper föga mot det som jag vet är en förkylning. Jag har till och med en antydan till huvudvärk.

Då kan vi sjunga så här:

Är du klen? Ha ha!

Så låter det där jag rör mig om dagarna. Om man skulle råka inte kunna ta sig upp och ut alltså. Det är ett ställe som är fostrande och härdande. Jag gillar. Men kroppen försöker säga något. Till er som sitter och gnuggar händerna och hoppas på blond familjelycka kan jag säga sug den. För nu alltså. Det är inte det. Det är den där varianten där kinderna och öronen liksom blossar och man smakar bajs i halsen litegrann. Men det skulle ju vara folk där som jag inte träffat på länge?

Min älskling är förresten gubbrockare för er som inte visste det. När han blir full spelar han luftgitarr. Jag älskar honom.

En mindre plats

Jag skulle rida på hästar om de lät mig. Sova ute om natten och inte vara rädd. Jag önskar när jag tänker med datorn att tankens hastighet var gällande. Att syntax alltid var samma. Gamla synder? Religion har aldrig varit stort för mig. Att det skulle spöka? Jag drömmer förvisso men i vaket tillstånd vet jag att jag är lycklig.

Vad är nu detta för trams? Vad är det för skit ni kommer med? (gnällig gubbröst).

"Jag bara driver med er" sa jag, skrek nästan, när jag lämnade några förra veckan. Det var alltså på rikt, fast de blev bara lite rädda, för innan dess hade jag dragit ett skämt, så typiskt mig. För länge utan frisyr kanske. Omsättningen måste öka.

Det jag försöker säga är att jag sitter här utan att ha gått upp för jag behöver stillhet och ro. Jag behöver bomber och granater.

"Helgen ägnade jag åt matriser och makron, kod och kontroll". Äh. Jag dör av törst.

Röv

Jag skryter vidare. Jag har aldrig i hela mitt liv druckit "latte". Jag vet knappt vad det är, det är väl kaffe med mycket mjölk? Varför har det ett eget namn? Jag är så jävla ball.

Nu skulle jag kanske ha varit och flyttat åt nån, inte för att jag var tillfrågad, jag blev till och med tillsagd att jag inte var förväntad men hey, man vill ju vara snäll. Fast sen fick jag ångst och stress och den stora tröttheten. Jag avvaktar. Jag har en del annat jag måste styra upp för att känna mig tillfreds. Jag blir nästan aldrig sjuk men nu är det nåt som ligger och gnyr. Allt på en gång, jobba mycket, det är kul, många är arga, ingen vill ha mitt jobb så jag kan få fly fältet och sen ska allt annat göras samtidigt. Det är ju så, jag ska flytta igen. Mitt åttonde hem här i livet, sjunde sen mitt enda barndomshem. Jag börjar bli van, packar inte ens upp allt. Nu låter det som att det är synd om mig, jag får bo i andra hand och det men no. Det är rastlösheten. Mitt eget val.

Ikväll har jag lovat gå på fest. Det ÄR ju roligt men jag är autist, det går inte att komma ifrån. Därför känner jag mig trängd av att ha en tid bokad som jag måste passa, en viss plats en viss tid med umgänge inblandat, inte min grej. Det är riktigt jobbigt. Innan. Sen är jag ju värsta societetslejonet, det fattar ju minsta barnunge.

Jag är alltså inte blond längre. Typ inte. Nästan ingen har sagt nåt så det måste se röv ut. Jag gillar röv.

No

Jag och L ska bli såna jävla fitnessbrudar nu alltså. Jag handlade allt skit man kan behöva för att gå på "typ gymnastik" som jag faktiskt sa till han där vi handlade skor eftersom jag inte riktigt vet vad det heter som vi ska göra. L vet, hon har kollat in program och sånt. Jag vill sparka/bli sparkad på med mitsar (heter det så?) men det har hon inte hittat så vi ska ta lite grejer som heter nåt jävligt fitness och lite kinesiskt. Anyways, gissa vilka byxor jag till slut köpte, efter att ha dissat ca 20 olika för att de var för spexiga/tjocka/tunna/blanka eller framförallt för låga i midjan? Mammabraller! Johoru. De sitter ordentligt över magen vill jag lova. Nästan alla andra hade ett mått mellan grenens lägsta punkt och övre kanten i midjan så man tänkte: oj mummel. Eller oj visa stjärten när jag böjer mig. Huka er. Vi åt på La Empanada som en sorts kick off. Poppersmenyn. Lilla.

Idag jobbade jag 13,5 timmar. Bara för att skryta alltså. Men Älskling är borta och jobbar och jag har ju som bekant inget liv så det var lika bra.

Jag är inte lika blond längre.

I'm with stupid

Back in black. Första halvan av dan ville jag bara gråta, allvar, och sen gick det bättre, precis så att det liksom gick. Jag har målat naglarna röda och det hjälpte lite. Jag tror man ser på mig vad jag tycker och det är inte bra. Idag gav jag den riktigt vidrigt hånfulla blicken och ett svar som var ett tyst.

Min hobby är att surfa på internet. Eller surfa, jag vene. Jag kollar saker som jag måste kolla, sen glor jag på dem en stund till.

X-lars kör Lexus nu. Jag tänkte ta mig en tur här i veckan nån dag. Och jag fattar inte varför jag tog så lång tid på mig att upptäcka Monika Fagerholm. Eller jo, för att jag inte läst över huvud taget på flera år. Men ändå. Nu är jag helt kär.

Min darling är i Stockholm till på fredag, det är kass så klart. Jag kan inte laga mat bara till mig. Jag åt på 9:an, det var ok, inte mer.

1: Jag vaknar halv åtta på lördagar och kan inte somna om
2: Det sitter affischer på KB med bandnamn jag aldrig ens hört

Btw, it's fettans år again.

Puss.